Min älskade farmor somnade in för snart en vecka sen. Jag var så himla ledsen och orolig innan. Men för en vecka sen var vi och hälsade på henne på sjukhuset. Jag kände inte igen henne. Det var inte min farmor. :( så svag och liten. Min farmor är en kämpe! Positiv och glad. Så det var både ledsamt och en känsla av lättnad. Att hon ska slippa ha ont och lida. Men att aldrig mer få träffa henne känns så himla konstigt.
Hur dåliga dagar hon en hade, var man alltid välkommen och hon var alltid glad. Hon var världens bästa farmor. ❤️❤️❤️
Så glad att du fick träffa Agnes ❤️
Vi älskar och saknar dig.
